Bröstcancer drabbar framför allt medelålders och äldre kvinnor. Drygt hälften är över 60 år när de får diagnosen. Mindre än fem procent är under 40 år.

Totalt ställs omkring 50 000 cancerdiagnoser varje år i Sverige.  Av dessa är cirka 7 000 bröstcancerdiagnoser. Drygt en fjärdedel av all cancer hos kvinnor är bröstcancer, som därmed är kvinnans vanligaste cancersjukdom. Mellan 15 och 20 kvinnor insjuknar varje dag.

Män kan också få bröstcancer även om det är ovanligt. Drygt ett 40-tal män i Sverige får varje år denna diagnos. Behandling och prognos är desamma som vid bröstcancer hos kvinnor.

Sjukdomstecken

• Knöl i bröstet är det vanligaste symtomet.
• Knöl i armhålan.
• Vissa cancerformer gör att hela bröstet förstoras och känns hårdare.
• Hudrodnad och "apelsinhud".
• Indragningar.
• Blod eller vätska. 

Olika former av bröstcancer

Det finns flera olika former av bröstcancer. I de flesta fall börjar cancern i mjölkgångarnas celler, så kallad ductal cancer, men cancer kan också uppstå i mjölkkörtlarna, så kallad lobulär cancer. I enstaka fall har cancern sitt ursprung i den bindväv som finns mellan mjölkkörtlarna.

Cancercellerna kan vara mer eller mindre snabbväxande hos olika kvinnor. Det finns bröstcancer som växer mycket långsamt och bröstcancer som växer mycket snabbt, och alla varianter däremellan.

Olika stadier

• Stadium 0 eller cancer in situ (cancer på platsen) innebär att cancern endast växer i de cellager där den uppstått. Det är en mycket tidig cancerform som kan betraktas som ett förstadium till bröstcancer.
• Stadium I innebär att tumören är mindre än två centimeter i diameter när den upptäcks och att cancern inte spridit sig till lymfkörtlarna.
• Stadium II är tumören två till fem centimeter och även lymfkörtlarna kan vara angripna.
• Stadium III avses tumörer som är fem centimeter eller större.
• Stadium IV innebär att cancern spridit sig och bildat dottertumörer, metastaser.

Prognos

Cancer är en individuell sjukdom. Därför kan ingen läkare med säkerhet säga hur prognosen ser ut för en enskild individ.

Statistiskt sett är dock prognosen bäst för kvinnor vars tumör upptäcks i tidiga stadier. Om tumören spridit sig ut i kroppen får man med olika former av behandling försöka hålla sjukdomen i schack. Det finns exempel på kvinnor som lever länge även med avancerad, spridd bröstcancer.

Chansen att bli botad från bröstcancer har ökat de senaste årtiondena. Detta tros framför allt bero på att allt fler fall av bröstcancer upptäcks i tidiga stadier samt på förbättrade behandlingsmetoder.

Orsaker till bröstcancer

Vad som orsakar bröstcancer är inte klarlagt. Sannolikt uppstår sjukdomen genom ett komplicerat samspel mellan en mängd olika riskfaktorer såsom arvsanlag, hormonbalans och yttre miljöfaktorer. Vissa faktorer ökar alltså risken men kan inte ensamma orsaka sjukdomen.

Hormonella faktorer

Hormonella faktorer anses spela en viktig roll för uppkomsten av bröstcancer. Bröstkörteln står under starkt inflytande av de kvinnliga könshormonerna östrogen och progesteron. Risken för bröstcancer ökar med antalet menstruationscykler under livet. Risken är alltså högre för kvinnor som får sin första menstruation tidigt och för kvinnor vars menstruationer upphör vid hög ålder. På motsvarande sätt anses fullgångna graviditeter ha en skyddande effekt. Risken för bröstcancer är lägre för kvinnor som tidigt fått barn och för kvinnor som fött många barn.

P-piller och hormonbehandling

Studier har visat att risken för bröstcancer är lätt förhöjd för kvinnor som äter p-piller. Den ökade risken försvinner när kvinnan slutat ta p-pillren. Även östrogenbehandling i samband med och efter klimakteriet innebär en viss ökad risk och den risken ökar med tiden som hormonbehandlingen pågår. För kvinnor med svåra övergångsbesvär är hormonbehandling motiverad, men rekommendationen är att man prövar att sätta ut behandlingen förslagsvis en gång per år.

Ärftlighet

Ärftliga faktorer har viss betydelse för uppkomsten av bröstcancer. Kvinnor som har en mor eller syster som haft bröstcancer har två till tre gånger högre risk än normalt att själva få sjukdomen. Om både modern och en syster haft bröstcancer ökar risken ytterligare. På senare år har man hittat speciella bröstcancergener som orsak till några procent av all bröstcancer.

Undersökningar

För att läkaren säkert ska kunna ställa diagnos brukar man kombinera tre olika metoder: klinisk undersökning, mammografi/ultraljud och undersökning av celler från tumören (cytologi). I enstaka fall kan undersökning med magnetkamera bli aktuell.

• Klinisk undersökning innebär bland annat att läkaren noggrant inspekterar och känner igenom brösten och lymfkörtlarna i armhålan och på halsen.
   
• Mammografiundersökning (bröströntgen) och ibland även ultraljud. På röntgenbilden kan man med ganska stor säkerhet skilja ofarliga, godartade tumörer från elakartade cancertumörer. Man kan även upptäcka tumörer som är så små att de ännu inte kan kännas.
   
• Undersökning av celler från tumören (cytologi) innebär att läkaren gör en finnålspunktion med en särskild spruta och suger ut celler från den misstänkta tumören. Cellerna undersöks sedan i mikroskop och på så sätt kan man avgöra om det rör sig om en godartad eller elakartad förändring. Ibland räcker det inte att suga ut celler från tumören utan man måste ta ett större prov, en så kallad mellan- eller grovnålsbiopsi.

Behandlingar

Bröstcancer behandlas främst med kirurgi (operation). Allt oftare används också strålbehandling och/eller behandling med hormoner eller cytostatika för att förhindra att sjukdomen kommer tillbaka. För en speciell typ av bröstcancer, Her2-positiv, kan behandling med trastuzumab bli aktuell.

Kirurgi

En vanlig operation är i dag så kallad bröstbevarande kirurgi. Det innebär att enbart den del av bröstet som innehåller tumören opereras bort.

I de allra flesta fall opereras även portvaktskörteln (sentinel node) bort och analyseras. Om det inte finns tumörceller i den avstår man från att ta ut fler körtlar. Denna metod kan bara göras på större enheter, där tillgång till nuklearmedicin finns.

I många fall behöver alltså inte hela bröstet avlägsnas. Vid större tumörer, eller om kvinnan själv så önskar, tas dock hela bröstet bort samt även lymfkörtlar i armhålan.

Om bara en del av bröstet tas bort bör bröstet strålbehandlas efter operation. Syftet är att oskadliggöra de små cancerförändringar eller förstadier till cancer som kan finnas i den del av bröstet som lämnats kvar.

Hur länge man stannar på sjukhuset efter operationen kan variera från ett till ett par dygn. Ibland kan det vara nödvändigt att stanna ytterligare ett par dagar.

En till två veckor efter operationen brukar man få komma på återbesök till kirurgen. Då brukar man också få besked om resultatet av den mikroskopiska undersökning som gjorts av tumören. Hur lång sjukskrivningen blir beror på hur man mår, vilken typ av arbete man har och andra faktorer som kan ha betydelse för arbetsförmågan.

Komplikationer efter operation

Ibland kan det någon vecka efter operationen bildas vätska, serom, under såret. Det visar sig som en svullnad i armhålan eller på bröstkorgsväggen och beror oftast på att det läcker lymfvätska från lymfkärl som delats i samband med operationen. För att få bort svullnaden kan det bli nödvändigt att punktera den med en nål och suga ut vätskan. Ingreppet är så gott som smärtfritt, men kan behöva upprepas flera gånger.

Om lymfkörtlar i armhålan opererats bort, kan man till en början få svårt att röra armen i axelleden. För att inte axeln ska stelna till, är det viktigt att rörligheten tränas. En sjukgymnast kan ge tips om lämpliga rörelser.

På den sidan där lymfkörtlarna i armhålan tagits bort finns en ökad risk för infektion. Blodprov eller vaccinationer bör därför i första hand tas på den icke-opererade sidans arm. Det är också bra att undvika skador och sår på handen eller armen på operationssidan. Om man får symtom på infektion i handen, armen eller bröstet bör man genast kontakta sjukvården. Symtomen kan vara rodnad, värmeökning, svullnad och ibland hög feber. Infektionen kallas för rosfeber och behandlas med antibiotika.

Strålbehandling

Strålbehandlingen är som regel ett komplement till operationen. Syftet är att döda de cancerceller som kan finnas kvar i eller kring operationsområdet. I vissa fall behövs ingen strålbehandling alls. Ibland bestrålas bara själva operationsområdet och i andra fall även de lymfkörtlar som finns i armhålan, kring nyckelbenet och utefter bröstbenet. Den vanligaste typen av strålbehandling är dock den som ges mot bröstet efter bröstbevarande kirurgi.

Strålbehandlingen brukar påbörjas först när operationssåret har läkt. När även cytostatikabehandling ska ges påbörjas strålbehandlingen vanligen efter avslutad cytostatikabehandling.

Hormoner

En del former av bröstcancer är beroende av kvinnliga könshormoner, framför allt östrogen, för att växa. Med hjälp av ett vävnadsprov från tumören kan man avgöra om den är beroende av östrogen eller inte. Om den är hormonberoende kan den hämmas med antihormoner, läkemedel som blockerar östrogenets effekt. Biverkningarna av sådana läkemedel brukar vara lindriga. Kvinnor under cirka 60 år brukar få ökade klimakteriebesvär med blodvallningar och sköra slemhinnor i underlivet.

Flera pågående studier har visat att aromatashämmare, medel som sänker östrogennivåerna hos kvinnor i klimakteriet, gör stor nytta som förebyggande behandling. Dessa aromatashämmare rekommenderas i vissa fall i stället för de som blockerar östrogenets effekt.

Cytostatika

Cytostatika, cellhämmande läkemedel, används mot vissa former av bröstcancer, både för att förebygga återfall (recidiv) av sjukdomen och för att behandla sjukdom som spridit sig i kroppen. I vissa fall är tumören i bröstet så stor eller växer på ett sådant sätt att den inte genast går att operera bort. Cytostatikabehandling kan då krympa tumören så mycket att den går att operera.

Cytostatikabehandlingen pågår vanligen i fem månader efter operation. Den vanligaste typen av behandling kallas FEC, men nyare mediciner av typen taxaner blir allt vanligare.

Bröstprotes och bröstrekonstruktion

Alla bröstopererade kvinnor har rätt att kostnadsfritt få en bröstprotes. Operationssåret bör vara helt läkt innan en definitiv protes provas ut. Under väntetiden kan man få en tillfällig protes av vadd. Proteserna kan oftast bäras i en vanlig behå.

Den som har fått hela bröstet bortopererat kan komma i fråga för en plastikkirurgisk operation, en så kallad bröstrekonstruktion. En sådan operation görs ofta i flera omgångar. Det finns olika metoder. Bröstrekonstruktionen påbörjas vanligen något år efter bröstcanceroperationen. Ibland kan den dock göras tidigare, även i samband med att bröstet opereras bort.

Känslomässiga reaktioner

Att få besked om att man har en cancersjukdom är svårt, även om man själv har misstänkt det. Det är mycket vanligt att reagera med oro, nedstämdhet och känslor av overklighet. En påfrestande tid för många är när behandlingen är avslutad. Det är inte alls säkert att den förväntade lättnaden infinner sig. Behandlingstiden kan visserligen vara jobbig, men det betyder åtminstone att något aktivt görs mot sjukdomen. Dessutom innebär den regelbundna kontakten med sjukvården en trygghet för många.


Gör som jag,min mamma och många andra i landet gör. Skänk pengar till Rosa bandet&bröstcancerforskningen och hjälp alla kvinnor att bekämpa sin sjukdom och bidra till forskningen så att mindre kvinnor blir drabbade av denna hemska elaka sjukdom.

http://www.cancerfonden.se/sv/Rosabandet/